Evolution
Hyenan uppkom för 17 miljoner år sedan i Miocen, som är en epok för ca 23 miljoner år sedan. Under evolutionens lopp har det bildats 70 olika arter, varav 4 finns kvar.
De äldsta släktarterna man känner till är Protictitherium, Tungurictis och Plioviverrops som levde i början och mitten av Miocen. Dessa tidigare hyenor var mycket mindre än dagens hyenor. Protictitherium påminner inte särskilt mycket om dagens hyenor, de levde till exempel delvis i träd och åt insekter. Man tror att bägge släkterna uppkom i västra Europa och sedan vandrade till östra Europa och Asien. I mitten av Miocen uppkom släktet Thalassictis som var lite större en de tidigare nämnda och hade en tanduppsättning som liknar hundars.
De tidigaste hyenorna var inte specialiserade på kött och deras tänder och käkar kunde inte bryta tjocka ben. Under den tiden fanns det andra djur som liknar dagens hyenor och hade samma funktion som dessa. Exempel på dessa djur är Percrocuta, Dinocrocuta och Allohyaena. Förut antogs det att dessa djur var släkt med hyenan men nu har man kommit fram till att så inte är fallet. Det var deras skallkonstruktion som fick man att tro detta.
I slutet av Micoen kom släktet Dinocrocuta, som hade kraftiga tandsaxar liknande dagens hyenor till utseende.
Efter detta uppkom släktet Adcrocuta, en stor hyena som vägde runt 70 kg och med den typiska tandsaxen som dagens hyenor har. Dennas uppkomst tros ha gjort att andra släkten dog ut.
Vid övergången från Miocen till pliocen, som är en annan epok, dog de flesta hyensläktena ut. De som överlevde var hyenor som var specialiserade på as, och dessa blev nu allt större.
Släktet Pachycrocuta uppkom under Pliocen och är förfäderna till dagens hyenor. Det är den största hyenan genom tiderna, mycket större än dagens fläckiga hyena som nu är den största hyenan.
